Fas hit och fas dit. Ni som har hängt med ett tag har nog märkt att det är ett av de mest uttjatade orden i bloggen. Flera av er har säkert hört talas om boken Att växa och upptäcka världen och vissa har nog surfat internet runt och gått bärsärkagång i bokhandlar och antikvariat i jakten på vad vi skulle kunna kalla småbarnsföräldrarnas bibel. Boken har dessvärre utgått ur de flesta bokhandlars sortiment och är knepigare att få tag på än reservdelar till Saab.

Men! Misströsta inte, Vi Föräldrar sammanfattar kort och koncist de sju utvecklingssprången här. De holländska forskarnas slutsatser har ingett hopp och dämpat frustration och förtvivlan vid åtskilliga tillfällen, kan jag lova. Bokmärk i webbläsaren inför kristider, fellow småbarnspäron!

Mira är den moderna bebisens svar på grind metal. Den Enskedebaserade soloartisten har tidigare gått från klarhet till klarhet – från gulligt gurgel till mysiga tvåstaviga ord, inte sällan med konsonanter. Hennes tidigare material har uppskattats av flera fans i familjen men den här gången har Mira tagit ut svängarna och testar sina röstresurser rejält. Borta är den ljusa, svävande rösten och vi matas istället med höga, gälla läten som kan spränga vilken ljudvall som helst. De finstämda melodierna monteras ner och kvar blir ett bräkigt, skränigt sound låter som en mix av Zed i Polisskolan, Brian Johnson och Yvonne Ryding. En röstmässig oförutsägbarhet som känns lika besvärlig som oönskad.

Det kanske är ett kreativt experiment, ett tillfälligt genreöverskridande. Men vi vill ha tillbaka Miras tidiga, gulliga sound.

Bild lånad från Expressen.

1. Mira har haft tredagarsfeber. Det överhettade lilla elementet är på banan nu men har röda prickar över hela den spolformade kroppen.

2. Mira älskar Café de Paris-sås. Och här har jag trugat med en beige torskgryta som dessutom visade sig vara från 1 år.

3. Jag har gått runt med en fastkladdad bit rån i tofsen sedan lunch.

Inga konstigheter i övrigt. Trevlig helg!